Före jag kom till S:t Petersburg hade jag fina fantasier om hur livet i vida världen skulle te sig. Allt skulle vara klappat och klart, jag skulle klara mig fenomenalt på min tragglande ryska, och livet skulle vara rosa och kladdigt som sockervadd. Kanske förträngde jag verkligheten in i det sista, tills den sprang i kapp mig, och sprang på mig.
Verkligheten kunde inte vara kallare och mer olik de ljuva fantasierna. Det stavas kulturchock! Fråga mig igen om en vecka, och jag lovar att jag kommer skratta högt och länge åt de första dagarna. Fråga mig om ett halvår och jag kommer att minnas vistelsen i S:t Petersburg med värme och saknad.
skip to main |
skip to sidebar
En blogg om lilla mej i stora S:t Petersburg, och allt vad det innebär.
Jag kommer ännu ihåg din första dag i Halinen, du ville absolut inte bo där, men du ändrade åsikt redan nästa dag. :)
ReplyDeleteLycka till!
Japp, det är jag, snabb i svängarna! Då var det betydligt enklare dock, då hade jag en säng som väntade en halvtimme bort:) I och för sig, satt jag o kände mig ensam första kvällen i Uppsala också, jag tror det hör till.
ReplyDeleteJag blev tack o lov kidnappad av tyskar redan på min första kväll i Prag så jag hann aldrig känna av någon ensamhet.
ReplyDeleteDet kommer nog att bli bra, och sen blir det ännu bättre! :)
Tsemppiä vaan, Heidi-rakas! Kyllä se lähtee sujumaan vielä. On tietenkin aluksi vaikeaa, kun on yksin tuntemattomassa paikassa, mutta pian se ei oo enää tuntematon etkä oo yksinkään :D
ReplyDeleteJee! En sit enää olekaan ku sie tuut käymään!
ReplyDelete